Studera i kvadrat

Idag har jag fått undan koreanska kursen och nu återstår det bara två tenter. Båda två är dock lite kluriga så det blir att studera som en liten gris. På torsdag kan jag iaf se fram emot en två månaders paus. Det stämmer ändå inte helt eftersom jag skall skriva på gradun och lite sådant.

Det är otroligt hur mycket det läses inför tenterna men det behövs eftersom föreläsarna insisterar på att man skall memorera minsta lilla sak. Inte riktigt som hemma i Finland där man försöker förstå mera istället.

Sedan får man också ha en cheat sheet i A4 storlek, det här betyder att man får skriva vad som helst på den. Det är ganska praktiskt eftersom man inte behöv memorera allt men det har sina nackdelar. JAg har sett vissa som lyckas skriva hela kursmaterialet till en sådan här lapp. Helt otlroligt hur smått man kan skriva, inga några 0,7ans blyn här inte.

Nu skall jag gå och sova så att jag kommer upp imorgon igen.

Jag skall skriva något roligare efter tenterna, jag lovar.

Filippinerna nytt: De släpte den senaste gisslan, ingen skadades.

Jullovs aktiviteter

Rese planen

Det gäller att passa på när man har ett så här långt lov och redan är i den här delen av världen. Inte för att det nu är så värst nära, det tar ca. sex timmar att flyga till KL. Planen är inte spikad ännu men så gott som, vad tycks?

För er som läser tidningarna flitigt och vet att de kidnappar och mördar människor i Filippinerna var och varannan dag kan jag säga som så. Det är den stora ön vid namn Mindanao i södra delen som är farlig. Sedan kan jag säga att det bor 90 miljoner människor i landet så man kan jämföra det med att inte åka till Rom eftersom det är gisslan drama på Sicilien.

Nu skall jag bege mig till biblioteket för att studera. Jag har tre tenter nästa vecka så det bli att ligga i.

La helg du internazioanale part 둘

På söndag var det lucia som gällde. Det finns en organisation som heter SWEA, som består av svenska kvinnor ute i världen. De ordnar lucia, kräftskivor samt olika exkursioner runt om i hela världen. Snacka om inspirerande människor.

Jag hade skaffat fyra biljetter åt mig, Ina och två koreanska vänner. För att de skulle få lite hum om vad det handlar om så skickade jag en youtube link med ett luciatåg. Deras reaktion var skräckblandad förtjusning, kunde inte riktigt förstå att någon har levande ljus i håret. Lite roligt var det iallafall då hon sade att sången var bekant, den sjungs tydligen på koreanska också.

På festen serverade de oss glögg, kaffe, lussebullar, smågodis (lösgodis på finlandssvenska), fazermint, Anton Berg osv.

Jag hamstrade lite karameller och glögg, den hade de förövrigt kokat helt själva. Importerat kryddorna från Sverige och sedan kokat hela härligheten.

De sålde också lotter, så man kunde vinns något fint. Vi köpte glatt varsin lott men då vi såg att mannen bredvid oss hade 20 gånger flera lotter än vi gick humöret ner igen. Som tur så vann vi på 3 av 4 av våra låtter. Jag van en Bosch acku skruvdragare, hur bra är inte det? Jag misstänker att den nog inte kommer att få se någonting utanför Korea.

Det blev ganska många koppar glögg och jag kan erkänna att man kände sig lite salongsberusad, men så gott har nog inte glögg och lussebullar smakat förut.

Idag har jag en tent, så nu skall jag bege mig mot universitetet. Vad tycker ni, 15 minuter muntlig tent i grupp och vi är tre personer i min grupp. Som tur kan mina gruppkamrater engelska, något som inte är professorna starkaste sida. Det skall bli riktigt intressant.

Ha de..

La helg du internazioanale part 한나

Efter att ha varit pa risdiet nu i fyra manader borjar jag riktigt sakna finsk mat. Da menar jag forstass inte karelska pirager, klimpsoppa, kalakukko och sant som faktist ar finskt, utan ickekoreansk mat. Alltsa, kimchin borjar komma ut genom oronen i det har laget.

Sa, vad ar nu da battre att ha en "all non korean" helg. Pa lordag ordnades det franskt marknad och da kommer man onekligen att tanka pa ost och vin, sa vi begav oss dit. Det var som att vandra till nordpolen, vinden piskade en i ansiktet men det var ganska trevligt eftersom det ocksa snoade. Arets forsta sno. Val framme var det bara att ta pa baskern och stoppa en batong under armen. Det fanns mogelost, getost, varmt vin, crepes, kallrokt lax, gaslever (later aptitligt) mm.

Jag kopte nagra ostar och njot av atmosfaren, merci bocuppe Frankrike. Thi-Kim, var franska van kopte en bagett och bar den faktist under armen. Det var som nagon slags reflex.
Pa kvallen at vi upp storsta delen av osten och drack vin, fortsatte dagen i fransk anda.

Jo, mellan marknaden och vindrickandet sag jag pa gudfadern. Jag hade laddat ner den med text pa nagot lustigt sprak, som det visade sig att jag kunde. Nar de borjade prata italienska i filmen var det bara for mig att ta till texten och jag forstod pa allvar 80%. Det visade sig sedan att det var hollandska som jag kan sa bra.

Jag skriver mera senare for nu ar det middags dags.

Templestay

Sektmedlemmar eller personer med som känner sig stark förknippade med någon religion bör överväga en extra gång före de läser vidare.

Okej, då kör vi..

Det hela började en grå höstdag i en mörk korridor någon stans i Seoul, koreaner gick fram och tillbaka och jag kunde inte urskilja vad de ville mig. Jag ringde till templet för att boka fyra platser åt oss, efter många försök kom jag äntligen fram. En man sade åt mig "Please call 010-3426-6698", okej telefonnumret var inte så ruskigt men det passar bättre in i historien. När jag på flytande konglish sa att han skulle vänta så att jag skulle hinna ta fram ett papper för att skriva ner numret läste han upp sin vers igen. Efter cirka fyra uppläsningar hade jag fått fram en lapp och en penna..

Jag gjorde som han sade och ringde det andra numret, dock utan framgång. Jag ringde tillbaka till den första mannen och frågade om jag kunde göra bokningen hos honom. Han svarade bestämt "Please call 010-3426-6698". Då sade jag att de inte svarade varpå han sade "Please call 010-3426-6698". Jag försökt på koreanska beställa våra biljetter och då fnissade han lite och sade "Please call 010-3426-6698".

Det vara bara att gå in till datasalen som jag stod utanför och hämta Soyoon för att låta henne boka våra platser. Hon pratade glatt med mannen och det verkade som om hon kunde tolka hans enformiga svar.

Platserna var bokade och jag var minst sagt orolig, man skall vara försiktig med andra religioner. Se bara på mellanöstern, jag tror det är något religiöst bakom deras krigande.

En ännu gråare höstdag träffades vi utanför tunnelbane stationen i Anam för att bege oss till busstationen.

Regnet öser ner utanför busstationen

Det var jag, Bettina, Caitlyn och Thi-Kim. Niklas dök också upp fast utan bokning och var lite fundersam om han skulle få ett rum på templet. Jag sa bara "Please call 010-3426-6698".

Efter en stund kom vi fram till busstationen som verkligen var en av de största jag någonsin sett. En koreansk man försökte få oss att ta en senare buss men vi var säkra på vilken vi skulle ta så vi sade bara obsoyo 없어요 och gick och vår sista måltid. Vi gick till Lotteria, koreanska Hesburger (finska Mc Donalds), för att äta vår sista bit kött före 22 tuffa timmar ute i vildmarken.

Väl i bussen visade det sig att templet låg en bit längre ut än vad jag hade uppskattat eller kanske buss chauffören körde oss någon annan stans. Vad vet jag.

Han släppte av oss i en lite by där vi fick ta en taxi för att komma fram, taxi chauffören skrattade glatt åt min förklaring och trampade gasen i botten. Långa ord på koreanska blir oftast lite fel, typ; bud... ...dhisttemplet.

Efter en två timmars resa som kändes som en timme (jag sov på bussen) var vi framme vid templet. Inte en själ så långt ögat kunde nå. En hund tog emot oss och det skulle senare visa sig att den här hunden pratar koreanska, eller åtminstone förstår. Vi blev ledda till templet där vi fick göra tre bugningar åt Buddha. Hunden hade dock hämtat sin matte före den tog oss till templet.

Efter att vi slängts in i denna nya religion, inte för Thi-Kim dock för hon är buddhist fick vi en uppsättning traditionella kläder så att vi skulle bära i alla tillfällen utan undantag. Vi fick dock ha våra egna rockar på oss samt mössor och sånt. De ville inte att vi skulle frysa, man kan ju fråga sig varför.

En rysk munk kom och tog hand om oss, han pratade flytande engelska och koreanska så han kunde berätta massor om att vara munk och om buddhism.

Vi gick igenom de väldigt stränga reglerna, inget pratande i matsalen, sängdags klockan 9 och så vidare. Inget heller något ätande mellan måltiderna så vi var lite förvånade då hundens matte tog fram en påse räksnacks åt oss. Det var kanske en fälla för att se om vi kunde följa reglerna, jag föll genast dit. Ina påstod att de var gästvänliga men jag vill påstå att hon är lite blåögd, hon är annars jätte snäll (hon bad mig skriva det i bloggen fast det förlorade lite sin innebörd nu då jag skrev det här också, nåväl..).

Vi fick mat och sedan var det dags för kvälls chantingen. Vi bugade och bockade en halv timme, sedan bar det av till meditationssalen.

Där skulle vi meditera 20 minuter, det var bara att tömma huvudet och sätta igång. Lättare sagt än gjort, tror jag löste mera problem än vad jag någonsin gjort förut på 20 minuter. Jag kunde helt enkelt inte sluta tänka på något.

Efter meditationen var det läggdags, fast vi hann med en kopp te före vi kröp ner i sängen. Sängen bestod av en en centimeters madrass som låg på golvet, kläderna skulle vi också ha på oss medan vi sov.

Klockan tre var det väckning, sedan begav vi oss till Buddha huset för morgon chanting. Efter det mediterade vi i en halv timme och så var det dags för mat igen. Maten var helt okej, fast väldigt enformig. Det var samma mat varje gång, jag misstänkte att mannen i telefonen var kock i templet.

Efter frukosten fick vi vara med om en te ceremoni, det var lika vått som då en femåring badar. Efteråt fick vi pröva på kalligrafi. Det var väldigt roligt fast jag igen fick bekräftat det som teckningsläraren så många gånger sade åt mig i lågstadiet och högstadiet.

Efteråt var det dags för äventyrets höjdpunkt, 108 bugningar. Mina ben var spagetti redan någon stans på bugning 60 eller så. Jag gjorde dock mitt bästa och klarade av hela ceremonin.

Efter det här fick vi ännu en gång njuta av maten i total tystnad.

Efter sista måltiden stötte vi på hunden och jag provade på svenska och engelska att få den att sitta ner. Ina skrattade åt mig och sade på koreanska att den skulle sitta och genast satt den sig ner. Sen visste vi inte vad vi skulle säga för den bara satt där och inte tyckte vi nu att den skulle behöva sitta där så länge till. Till sist lyckades vi på koreanska säga att den skulle gå iväg varpå den steg upp och gick. När jag sedan skulle visa att hunden kunde koreanska ville den inte alls, tror att jag inte riktigt fick betoningen rätt.

Sedan bar det av tillbaka till Seoul, den ryska munken följde med oss hela vägen. Han studerade nämligen koreanska i Seoul.

Väl framme vid bussterminalen tog vi farväl av munken och begav oss tillbaka till Anam. Vi gick genast och åt Indisk mat, Buddha hade inspirerat oss så mycket. Sedan gick vi till Coffee Bean för att återställa mängden gifter i kroppen med hjälp av en Café mocha frappe latte con panna grande.

Sist och slutligen var det en väldigt trevlig helg, lugnt och skönt. Jätte trevliga människor, omtänksamma och ödmjuka. Buddhism är inte som de andra religionerna utan mera som ett sätt att leva på. En av de mera sakliga religionerna, om jag får säga vad jag tycker.

Munk livet är nog ändå inte för mig, jag skulle sakna alla er för mycket. Som munk skall man nämligen bryta med allt och alla.

Sitt, sitt, sitt

Bad mamajama from down in Alabama

Vad kan man annat säga än att country musik är det bästa som finns, här kommer ett exempel. Håll till godo.

http://www.youtube.com/watch?v=LxKm6trKr68

Jag blev antastad av en full finländare idag på facebook då jag i allsköns ro drack mitt morgonkaffe. Hon mumlade något om att bloggen inte blivit uppdaterad och att jag borde ha skrivit om vårt tempelstay redan i tisdags. Lite sanning fanns det i det hon sade, så här kommer det nu då.

Åter igen en rolig dag i Korea

Imorgon i bloggen

Det händer alltså något intressant här borta varje dag. Idag på väg på föreläsning träffade jag Laa-Laa, den gula teletubbien. Han, eller skall jag säga den, stod och delade ut något slags reklamblad. Kanske det var lite overkill med tanke på att sådant oftast hamnar i roskisen, eller roskiset (William).

Reklamblad delar de ut i parti och minut varje dag, jag får dock inte allt för många. Ganska skönt eftersom som jag inte har allt för mycket övers för reklam, att det stod "Ingen jävla reklam" på vår dörr i Åbo kanske förklarar en del.

Vid lunchen träffade jag Namsoo och så gick vi och åt fisk, helt underbart gott. Jag har inte ätit fisk sedan jag kom till Korea, om man bortser suchi och skaldjur.

Jag lyckades också få på klart när mina tenter är, den 17:de är jag fri. Jag kom också på att jag nu gått tillräckligt med kurser för att ha hela min kandidat examen klar. De som känner sig manade kan kalla mig kandidat Celvin. Själva pappren får jag dock inte före jag flyttat mina poäng till Finland, vilket sker först om ett halvt år.

Jag skall dock fira efter att jag fått mina kurser igenom så de som har vägarna förbi..

Efter att föreläsningarna var slut gick jag på lunch med Soojin och sedan för att studera lite. Efteråt köpte jag helt jätte fina julkort som jag skall skicka åt er alla, 15 stycken för att vara exakt.

När jag kom hem hittade jag en 91:an i postfacket, helt underbart. Mamma är nog bäst.

Imorgon skall jag berätta om helgen, vi gjorde nämligen ett Temple stay.