Life is too short not to try dog

Den eviga frågan utisar ställer koreanerna, hur ofta äter du hund? Varför äter ni inte katt? Svaret är ganska enkelt, alla äter inte hund. Många har aldrig smakat, de som har ätit hund gör det ungefär lika ofta som vi äter lutfisk. Någon enstaka gång om året eftersom det lite hör till. Det sägs stärka kroppen men jag tror det beror på att maten tog slut någon gång för några hundra år och därifrån har allt börjat. Det hör landsbygden till, hund i Seoul är inte vanligt.

Jag tror att alla som kommer till Asien funderar både en och två gånger om de skall smaka på denna lite annorlunda maträtt. Det är ju ändå ett husdjur precis som fiskar, minigrisar osv. Okej, det finns väl inte allt för många som har en minigris hemma i lägenheten men det förekommer.

De flesta säger att de funderar om och om igen om de skall pröva hund eller ej. Det är förståeligt att man tvekar men som jag ser det så varför inte. Det är nästan lite hyckleri att säga att man aldrig skulle kunna äta hund, den moraliska delen tar nog inte det bättre av mig. Jag menar, vem har inte sett en griskulting eller ett föl och sedan gått till butiken och hamstrat salami.
Det är förstås allas eget beslut om man vill äta det eller ej, sedan är det bara att respektera det. Jag kan säga som så åt er som är på väg till Seoul, jag tänker inte bjuda er på hund. Om någon verkligen vill pröva så fixar det sig men jag tänker inte sätta någon lustig soppa framför er och påstå att det är kyckling.

De som känner sig extra känsliga kanske kan skippa nästa paragraf.

Till saken, hur smakar hund? Vi gick med LJ och några andra för att pröva hund för första gången. LJ hade ätit hund förut och tog med oss till en restaurang i närheten av Anam. Vi beställde en soppa samt ett fat med köttbitar. Själva soppan var en av de sämre jag smakat, inget direkt fel på den men den smakade helt enkelt inte "delicious". Köttbitarna var väldigt slimsiga och feta, inte riktigt gourmet kockens val. Ganska segt, man fick tugga ett bra tag. Lite senigt också. I soppan fanns också bitar som vi trodde var skinn, jag är inte helt säker, men jag vet att vi inte åt dem. Köttet smakade inte som något annat, kanske närmast gris om jag måste jämföra. Jag är ganska säker på att man vet att man äter hund om man blir serverad en bit. Det är svårt att förklara, jag rekommenderar den nyfikne att pröva själv. Ett varnings ord dock, ät hund på den finaste krogen du kan hitta. Det här är ingen tid för att vända på slantarna. Vår portion var dock inte dyr och det var kanske därför som vi inte hade så många fina köttbitar i soppan. Priset blev 14000 Won = 8,5 €. Mamma, man börjar inte svettas av att äta hund.

Efter maten blev det ett par snapsar på Arm Ba, det var Tylers sista kväll i Korea. Jag han också med att dricka en sweet potato latte, smakar som utspädd påsamos (mos gjord av potatismos pulver). Kvällen avslutade vi på Sore för att äta lite ljuvligt griskött, vi var lite hungriga efter vårt äventyr.

Imorgon kommer frågorna, då är det den som svarar först som får välja vilken present de vill ha. En person kan dock endast få en present. Kom ihåg att logga in på bloggen genast du vaknar.

Sweet potato latte