Godiger Jul på er alla

De hade ingen Mc Jingle Bells

Det är helt jätte konstigt att vara kvar här i Seoul när alla farit hem efter terminen, man vet inte riktigt vad man skall göra. Men nog har det funnits en del aktiviteter, nämligen Wee Mario Cart och minttu kakao.

Igår vaknade vi upp hos en kamrat och fick vår första riktiga koreanska frukost med tre olika kimchi, hemmagjord pumpa juice/mjölk, tven tjang soppa osv. Vi var bjudna hem till Soojins föräldrar som bor en bit utanför Seoul, riktigt nätt område, lite som en finsk förort.

Efter det åkte vi tillbaka in till Seoul för att ta farväl av Janice som åkte tillbaka till Canada igår. Vi åt brunch som egentligen bestod av en bulle och en kaffe men gott ändå. Efteråt tog vi några bilder vid tiger monumentet, något som tydligen är viktigt att göra efter att studerat vid KU.

Tiger statyn

Sedan begav vi oss för andra dagen i rad till PC bang:en för att spela Wee Mario Cart, hur roligt som helst. Ni som kommer hit får se till att ni har era körkunskaper i skick för det här spelet är nära på det roligaste som finns. Efter eftermiddagsaktiviteterna bestämde vi oss för att sprida lite julglädje, främst till oss själva, genom att sjunga julsånger. Vi lade en stadig grund med minttu kakao, som jag fick lära bartendern hur man gör, och sedan bar det av till karaoke baren.

I´m dreaming of a white christmas

Kvällen var helt superb och nu skall det firas julafton, så gott som det går utan lutfisk och julskinka.

Njut av julmaten och god jul på er alla, eventuella rester kan skickas till Korea.

P.S. Jag och en korean sjöng Mariah Careys Touch My Body igår kväll och filmen kommer snart att finns tillgänglig för de som förstår hur roligt det här är. D.S.

Annelie och Boss tog hem det..

Vilken respons på frågorna, jag blev helt jätte glad att se så många svar. Alla lyckades också svara rätt vilket jag nu inte är så förvånad över. Platsen vi besökte i höstas var Samcheok och personen jag försökte likna är Marilyn Monroe, eftersom det var en Marilyn Monroe utställning.

Annelie från Stockholm tog hem massagehanden medan Joakim från Bryssel/Stockholm tog hem rakapparaten. Ett stort grattis till er två. Jag lovar att fortsätta lotta ut spännande koreanska saker i framtiden. Kanske t.o.m någon enstaka filippinsk attiralj.

Idag måste jag flytta ut från mitt rum, dock inte allt för långt. Jag skall flytta till våningen ovanför, så grymt onödigt. Jag trodde att de försökte packa ihop oss för att spara på elen men nu visar det sig att mina lägenhets kamrater får stanna. Men inte klagar jag, omväxling förgyller.

Igår var det igen dags att ta farväl av några goda vänner, det är riktigt sorgligt. Fast man skall väl vara glad för den tiden som varit istället.

Det blev ett kort inlägg idag. Måste planera resan lite idag och så flytten förstås. Annalie och Boss, skicka en adress där ni kommer att befinna er om se sådär sju dagar.

Frågorna

Igår ordnade KUBA sitt going away party för alla som varit med i KUBA den här hösten. Det är väldigt ledsamt att ta farväl av alla man lärt känna. Det är förstås många som stannar och tur är det så att man har någon att umgås med nästa termin. Dock skall vi inte glömma att det kommer en hel drös nya utisar hit, så det är bara att koppla på charmen i vår.

Jag har lärt känna så många personer från hela världen, vissa bättre än andra men alla väldigt trevliga. Möjligheterna att resa runt i världen är näst intill oändliga, det är bara budgeten och tiden som kan ställa till problem. Det blir att planera nu så att man kommer iväg.

Till frågorna, hoppas att ni är taggade allihopa. Kom ihåg, en present per person och de snabbaste svaren belönas. Skicka dit svar till ncelvin(snabel a)abo(punkt)fi.

Fråga 1.
Vilken liten stad på östkusten av Korea besökte vi den här hösten?

Pris: massage handen.

Fråga 2.
Vilken vacker superstjärna är det jag föreställer på bilden ovan?

Pris: rakapparaten.

Life is too short not to try dog

Den eviga frågan utisar ställer koreanerna, hur ofta äter du hund? Varför äter ni inte katt? Svaret är ganska enkelt, alla äter inte hund. Många har aldrig smakat, de som har ätit hund gör det ungefär lika ofta som vi äter lutfisk. Någon enstaka gång om året eftersom det lite hör till. Det sägs stärka kroppen men jag tror det beror på att maten tog slut någon gång för några hundra år och därifrån har allt börjat. Det hör landsbygden till, hund i Seoul är inte vanligt.

Jag tror att alla som kommer till Asien funderar både en och två gånger om de skall smaka på denna lite annorlunda maträtt. Det är ju ändå ett husdjur precis som fiskar, minigrisar osv. Okej, det finns väl inte allt för många som har en minigris hemma i lägenheten men det förekommer.

De flesta säger att de funderar om och om igen om de skall pröva hund eller ej. Det är förståeligt att man tvekar men som jag ser det så varför inte. Det är nästan lite hyckleri att säga att man aldrig skulle kunna äta hund, den moraliska delen tar nog inte det bättre av mig. Jag menar, vem har inte sett en griskulting eller ett föl och sedan gått till butiken och hamstrat salami.
Det är förstås allas eget beslut om man vill äta det eller ej, sedan är det bara att respektera det. Jag kan säga som så åt er som är på väg till Seoul, jag tänker inte bjuda er på hund. Om någon verkligen vill pröva så fixar det sig men jag tänker inte sätta någon lustig soppa framför er och påstå att det är kyckling.

De som känner sig extra känsliga kanske kan skippa nästa paragraf.

Till saken, hur smakar hund? Vi gick med LJ och några andra för att pröva hund för första gången. LJ hade ätit hund förut och tog med oss till en restaurang i närheten av Anam. Vi beställde en soppa samt ett fat med köttbitar. Själva soppan var en av de sämre jag smakat, inget direkt fel på den men den smakade helt enkelt inte "delicious". Köttbitarna var väldigt slimsiga och feta, inte riktigt gourmet kockens val. Ganska segt, man fick tugga ett bra tag. Lite senigt också. I soppan fanns också bitar som vi trodde var skinn, jag är inte helt säker, men jag vet att vi inte åt dem. Köttet smakade inte som något annat, kanske närmast gris om jag måste jämföra. Jag är ganska säker på att man vet att man äter hund om man blir serverad en bit. Det är svårt att förklara, jag rekommenderar den nyfikne att pröva själv. Ett varnings ord dock, ät hund på den finaste krogen du kan hitta. Det här är ingen tid för att vända på slantarna. Vår portion var dock inte dyr och det var kanske därför som vi inte hade så många fina köttbitar i soppan. Priset blev 14000 Won = 8,5 €. Mamma, man börjar inte svettas av att äta hund.

Efter maten blev det ett par snapsar på Arm Ba, det var Tylers sista kväll i Korea. Jag han också med att dricka en sweet potato latte, smakar som utspädd påsamos (mos gjord av potatismos pulver). Kvällen avslutade vi på Sore för att äta lite ljuvligt griskött, vi var lite hungriga efter vårt äventyr.

Imorgon kommer frågorna, då är det den som svarar först som får välja vilken present de vill ha. En person kan dock endast få en present. Kom ihåg att logga in på bloggen genast du vaknar.

Sweet potato latte

Fri som en fågel

Nu är tenterna över och det känns så skönt. Jag har spenderat mera timmar i läsesalen än vad någon jag känner kan räkna till. Vad blev resultatet, nåja.. Tror nog att det gick helt okej, kunde väl alltid ha gått lite bättre.

Jag har tänkt ha en ny tävling här på bloggen, frågorna är inte fastställda ännu men jag tänkte varsko er så att ni kan sitta och uppdatera bloggen. Så här i juletider känner jag mig extra givmild och tänker därför ha två priser. Priserna går inte av för hackor den här gången.

Den första saken är handen ni ser på bilden, det är en massage hand som man kopplar till USB uttaget. Perfekt för den trötta facebookaren, är det förresten ett officiellt ord? Den andra presenten är rakapparaten som också syns på bilden, duh. Det är en rakapparat som man kopplar till 12V uttaget i bilen. Perfekt för de där impulsiva resorna till stranden då man glömt raka benen.

För att tävlingen skall bli rättvis kan jag meddela att jag kommer att uppdatera bloggen nästa gång imorgon fredag morgon (koreansk tid). Då kommer jag dock ännu inte att skriva ut frågorna, uta istället berätta om vad jag gjorde idag torsdag. På lördag morgon (koreansk tid) kommer jag att lägga upp frågorna som kommer att vara kluriga som bara den.

Kanske ni nu funderar vad det är jag skall göra idag som jag skall skriva om imorgon. Det blir middag och sedan några öl nere i Anam. "Varför är det något att berätta om?", tänker ni säkert men om ni tänker till lite kanske ni kommer på det.

Ha det så bra tills imorgon.

Studera i kvadrat

Idag har jag fått undan koreanska kursen och nu återstår det bara två tenter. Båda två är dock lite kluriga så det blir att studera som en liten gris. På torsdag kan jag iaf se fram emot en två månaders paus. Det stämmer ändå inte helt eftersom jag skall skriva på gradun och lite sådant.

Det är otroligt hur mycket det läses inför tenterna men det behövs eftersom föreläsarna insisterar på att man skall memorera minsta lilla sak. Inte riktigt som hemma i Finland där man försöker förstå mera istället.

Sedan får man också ha en cheat sheet i A4 storlek, det här betyder att man får skriva vad som helst på den. Det är ganska praktiskt eftersom man inte behöv memorera allt men det har sina nackdelar. JAg har sett vissa som lyckas skriva hela kursmaterialet till en sådan här lapp. Helt otlroligt hur smått man kan skriva, inga några 0,7ans blyn här inte.

Nu skall jag gå och sova så att jag kommer upp imorgon igen.

Jag skall skriva något roligare efter tenterna, jag lovar.

Filippinerna nytt: De släpte den senaste gisslan, ingen skadades.

Jullovs aktiviteter

Rese planen

Det gäller att passa på när man har ett så här långt lov och redan är i den här delen av världen. Inte för att det nu är så värst nära, det tar ca. sex timmar att flyga till KL. Planen är inte spikad ännu men så gott som, vad tycks?

För er som läser tidningarna flitigt och vet att de kidnappar och mördar människor i Filippinerna var och varannan dag kan jag säga som så. Det är den stora ön vid namn Mindanao i södra delen som är farlig. Sedan kan jag säga att det bor 90 miljoner människor i landet så man kan jämföra det med att inte åka till Rom eftersom det är gisslan drama på Sicilien.

Nu skall jag bege mig till biblioteket för att studera. Jag har tre tenter nästa vecka så det bli att ligga i.

La helg du internazioanale part 둘

På söndag var det lucia som gällde. Det finns en organisation som heter SWEA, som består av svenska kvinnor ute i världen. De ordnar lucia, kräftskivor samt olika exkursioner runt om i hela världen. Snacka om inspirerande människor.

Jag hade skaffat fyra biljetter åt mig, Ina och två koreanska vänner. För att de skulle få lite hum om vad det handlar om så skickade jag en youtube link med ett luciatåg. Deras reaktion var skräckblandad förtjusning, kunde inte riktigt förstå att någon har levande ljus i håret. Lite roligt var det iallafall då hon sade att sången var bekant, den sjungs tydligen på koreanska också.

På festen serverade de oss glögg, kaffe, lussebullar, smågodis (lösgodis på finlandssvenska), fazermint, Anton Berg osv.

Jag hamstrade lite karameller och glögg, den hade de förövrigt kokat helt själva. Importerat kryddorna från Sverige och sedan kokat hela härligheten.

De sålde också lotter, så man kunde vinns något fint. Vi köpte glatt varsin lott men då vi såg att mannen bredvid oss hade 20 gånger flera lotter än vi gick humöret ner igen. Som tur så vann vi på 3 av 4 av våra låtter. Jag van en Bosch acku skruvdragare, hur bra är inte det? Jag misstänker att den nog inte kommer att få se någonting utanför Korea.

Det blev ganska många koppar glögg och jag kan erkänna att man kände sig lite salongsberusad, men så gott har nog inte glögg och lussebullar smakat förut.

Idag har jag en tent, så nu skall jag bege mig mot universitetet. Vad tycker ni, 15 minuter muntlig tent i grupp och vi är tre personer i min grupp. Som tur kan mina gruppkamrater engelska, något som inte är professorna starkaste sida. Det skall bli riktigt intressant.

Ha de..

La helg du internazioanale part 한나

Efter att ha varit pa risdiet nu i fyra manader borjar jag riktigt sakna finsk mat. Da menar jag forstass inte karelska pirager, klimpsoppa, kalakukko och sant som faktist ar finskt, utan ickekoreansk mat. Alltsa, kimchin borjar komma ut genom oronen i det har laget.

Sa, vad ar nu da battre att ha en "all non korean" helg. Pa lordag ordnades det franskt marknad och da kommer man onekligen att tanka pa ost och vin, sa vi begav oss dit. Det var som att vandra till nordpolen, vinden piskade en i ansiktet men det var ganska trevligt eftersom det ocksa snoade. Arets forsta sno. Val framme var det bara att ta pa baskern och stoppa en batong under armen. Det fanns mogelost, getost, varmt vin, crepes, kallrokt lax, gaslever (later aptitligt) mm.

Jag kopte nagra ostar och njot av atmosfaren, merci bocuppe Frankrike. Thi-Kim, var franska van kopte en bagett och bar den faktist under armen. Det var som nagon slags reflex.
Pa kvallen at vi upp storsta delen av osten och drack vin, fortsatte dagen i fransk anda.

Jo, mellan marknaden och vindrickandet sag jag pa gudfadern. Jag hade laddat ner den med text pa nagot lustigt sprak, som det visade sig att jag kunde. Nar de borjade prata italienska i filmen var det bara for mig att ta till texten och jag forstod pa allvar 80%. Det visade sig sedan att det var hollandska som jag kan sa bra.

Jag skriver mera senare for nu ar det middags dags.

Templestay

Sektmedlemmar eller personer med som känner sig stark förknippade med någon religion bör överväga en extra gång före de läser vidare.

Okej, då kör vi..

Det hela började en grå höstdag i en mörk korridor någon stans i Seoul, koreaner gick fram och tillbaka och jag kunde inte urskilja vad de ville mig. Jag ringde till templet för att boka fyra platser åt oss, efter många försök kom jag äntligen fram. En man sade åt mig "Please call 010-3426-6698", okej telefonnumret var inte så ruskigt men det passar bättre in i historien. När jag på flytande konglish sa att han skulle vänta så att jag skulle hinna ta fram ett papper för att skriva ner numret läste han upp sin vers igen. Efter cirka fyra uppläsningar hade jag fått fram en lapp och en penna..

Jag gjorde som han sade och ringde det andra numret, dock utan framgång. Jag ringde tillbaka till den första mannen och frågade om jag kunde göra bokningen hos honom. Han svarade bestämt "Please call 010-3426-6698". Då sade jag att de inte svarade varpå han sade "Please call 010-3426-6698". Jag försökt på koreanska beställa våra biljetter och då fnissade han lite och sade "Please call 010-3426-6698".

Det vara bara att gå in till datasalen som jag stod utanför och hämta Soyoon för att låta henne boka våra platser. Hon pratade glatt med mannen och det verkade som om hon kunde tolka hans enformiga svar.

Platserna var bokade och jag var minst sagt orolig, man skall vara försiktig med andra religioner. Se bara på mellanöstern, jag tror det är något religiöst bakom deras krigande.

En ännu gråare höstdag träffades vi utanför tunnelbane stationen i Anam för att bege oss till busstationen.

Regnet öser ner utanför busstationen

Det var jag, Bettina, Caitlyn och Thi-Kim. Niklas dök också upp fast utan bokning och var lite fundersam om han skulle få ett rum på templet. Jag sa bara "Please call 010-3426-6698".

Efter en stund kom vi fram till busstationen som verkligen var en av de största jag någonsin sett. En koreansk man försökte få oss att ta en senare buss men vi var säkra på vilken vi skulle ta så vi sade bara obsoyo 없어요 och gick och vår sista måltid. Vi gick till Lotteria, koreanska Hesburger (finska Mc Donalds), för att äta vår sista bit kött före 22 tuffa timmar ute i vildmarken.

Väl i bussen visade det sig att templet låg en bit längre ut än vad jag hade uppskattat eller kanske buss chauffören körde oss någon annan stans. Vad vet jag.

Han släppte av oss i en lite by där vi fick ta en taxi för att komma fram, taxi chauffören skrattade glatt åt min förklaring och trampade gasen i botten. Långa ord på koreanska blir oftast lite fel, typ; bud... ...dhisttemplet.

Efter en två timmars resa som kändes som en timme (jag sov på bussen) var vi framme vid templet. Inte en själ så långt ögat kunde nå. En hund tog emot oss och det skulle senare visa sig att den här hunden pratar koreanska, eller åtminstone förstår. Vi blev ledda till templet där vi fick göra tre bugningar åt Buddha. Hunden hade dock hämtat sin matte före den tog oss till templet.

Efter att vi slängts in i denna nya religion, inte för Thi-Kim dock för hon är buddhist fick vi en uppsättning traditionella kläder så att vi skulle bära i alla tillfällen utan undantag. Vi fick dock ha våra egna rockar på oss samt mössor och sånt. De ville inte att vi skulle frysa, man kan ju fråga sig varför.

En rysk munk kom och tog hand om oss, han pratade flytande engelska och koreanska så han kunde berätta massor om att vara munk och om buddhism.

Vi gick igenom de väldigt stränga reglerna, inget pratande i matsalen, sängdags klockan 9 och så vidare. Inget heller något ätande mellan måltiderna så vi var lite förvånade då hundens matte tog fram en påse räksnacks åt oss. Det var kanske en fälla för att se om vi kunde följa reglerna, jag föll genast dit. Ina påstod att de var gästvänliga men jag vill påstå att hon är lite blåögd, hon är annars jätte snäll (hon bad mig skriva det i bloggen fast det förlorade lite sin innebörd nu då jag skrev det här också, nåväl..).

Vi fick mat och sedan var det dags för kvälls chantingen. Vi bugade och bockade en halv timme, sedan bar det av till meditationssalen.

Där skulle vi meditera 20 minuter, det var bara att tömma huvudet och sätta igång. Lättare sagt än gjort, tror jag löste mera problem än vad jag någonsin gjort förut på 20 minuter. Jag kunde helt enkelt inte sluta tänka på något.

Efter meditationen var det läggdags, fast vi hann med en kopp te före vi kröp ner i sängen. Sängen bestod av en en centimeters madrass som låg på golvet, kläderna skulle vi också ha på oss medan vi sov.

Klockan tre var det väckning, sedan begav vi oss till Buddha huset för morgon chanting. Efter det mediterade vi i en halv timme och så var det dags för mat igen. Maten var helt okej, fast väldigt enformig. Det var samma mat varje gång, jag misstänkte att mannen i telefonen var kock i templet.

Efter frukosten fick vi vara med om en te ceremoni, det var lika vått som då en femåring badar. Efteråt fick vi pröva på kalligrafi. Det var väldigt roligt fast jag igen fick bekräftat det som teckningsläraren så många gånger sade åt mig i lågstadiet och högstadiet.

Efteråt var det dags för äventyrets höjdpunkt, 108 bugningar. Mina ben var spagetti redan någon stans på bugning 60 eller så. Jag gjorde dock mitt bästa och klarade av hela ceremonin.

Efter det här fick vi ännu en gång njuta av maten i total tystnad.

Efter sista måltiden stötte vi på hunden och jag provade på svenska och engelska att få den att sitta ner. Ina skrattade åt mig och sade på koreanska att den skulle sitta och genast satt den sig ner. Sen visste vi inte vad vi skulle säga för den bara satt där och inte tyckte vi nu att den skulle behöva sitta där så länge till. Till sist lyckades vi på koreanska säga att den skulle gå iväg varpå den steg upp och gick. När jag sedan skulle visa att hunden kunde koreanska ville den inte alls, tror att jag inte riktigt fick betoningen rätt.

Sedan bar det av tillbaka till Seoul, den ryska munken följde med oss hela vägen. Han studerade nämligen koreanska i Seoul.

Väl framme vid bussterminalen tog vi farväl av munken och begav oss tillbaka till Anam. Vi gick genast och åt Indisk mat, Buddha hade inspirerat oss så mycket. Sedan gick vi till Coffee Bean för att återställa mängden gifter i kroppen med hjälp av en Café mocha frappe latte con panna grande.

Sist och slutligen var det en väldigt trevlig helg, lugnt och skönt. Jätte trevliga människor, omtänksamma och ödmjuka. Buddhism är inte som de andra religionerna utan mera som ett sätt att leva på. En av de mera sakliga religionerna, om jag får säga vad jag tycker.

Munk livet är nog ändå inte för mig, jag skulle sakna alla er för mycket. Som munk skall man nämligen bryta med allt och alla.

Sitt, sitt, sitt

Bad mamajama from down in Alabama

Vad kan man annat säga än att country musik är det bästa som finns, här kommer ett exempel. Håll till godo.

http://www.youtube.com/watch?v=LxKm6trKr68

Jag blev antastad av en full finländare idag på facebook då jag i allsköns ro drack mitt morgonkaffe. Hon mumlade något om att bloggen inte blivit uppdaterad och att jag borde ha skrivit om vårt tempelstay redan i tisdags. Lite sanning fanns det i det hon sade, så här kommer det nu då.

Åter igen en rolig dag i Korea

Imorgon i bloggen

Det händer alltså något intressant här borta varje dag. Idag på väg på föreläsning träffade jag Laa-Laa, den gula teletubbien. Han, eller skall jag säga den, stod och delade ut något slags reklamblad. Kanske det var lite overkill med tanke på att sådant oftast hamnar i roskisen, eller roskiset (William).

Reklamblad delar de ut i parti och minut varje dag, jag får dock inte allt för många. Ganska skönt eftersom som jag inte har allt för mycket övers för reklam, att det stod "Ingen jävla reklam" på vår dörr i Åbo kanske förklarar en del.

Vid lunchen träffade jag Namsoo och så gick vi och åt fisk, helt underbart gott. Jag har inte ätit fisk sedan jag kom till Korea, om man bortser suchi och skaldjur.

Jag lyckades också få på klart när mina tenter är, den 17:de är jag fri. Jag kom också på att jag nu gått tillräckligt med kurser för att ha hela min kandidat examen klar. De som känner sig manade kan kalla mig kandidat Celvin. Själva pappren får jag dock inte före jag flyttat mina poäng till Finland, vilket sker först om ett halvt år.

Jag skall dock fira efter att jag fått mina kurser igenom så de som har vägarna förbi..

Efter att föreläsningarna var slut gick jag på lunch med Soojin och sedan för att studera lite. Efteråt köpte jag helt jätte fina julkort som jag skall skicka åt er alla, 15 stycken för att vara exakt.

När jag kom hem hittade jag en 91:an i postfacket, helt underbart. Mamma är nog bäst.

Imorgon skall jag berätta om helgen, vi gjorde nämligen ett Temple stay.

Firandet av Finlands självständighetsdag

Igår var vi bjudna hem till Finlands Ambassadör i Korea. Han bjöd på mat och vin hela kvällen, rågbröd, gravad lax, lasagne... Helt otroligt gott. Till festen var alla registrerade studerande i Korea bjudna, ca. 60 personer totalt var på plats.

Ambassadören, Pekka Wuoristo, höll ett kort tal på engelska och sedan några ord på de båda inhemska språken. Hans svenska var alldeles utmärkt, jag kände mig riktigt stolt att vara filandssvensk.

Efter festen åkte vi till Hongdae och club Vera där KUBA ordnade going away party för utisarna.

Imorgon blir det tempelstay, jag återkommer senare med mera information.

suchi åt folket

Det här inlägget är skrivet från min mobiltelefon, jag hoppas att ni förstår om det inte är så långt eller så fancyt. Igår var vi ute och firade en av mina vänners födelsedag, vi åt sushi buffet för 15000 ekorskinn.
Jag har lärt mig att koreaner luktar vitlök, dock inte på det uppenbara sättet att känna lukten. Det var en som frågade om jag tyckte det och sen har jag frågat runt, tydligen är det en relativt vanlig åsikt,
Idag skall vi till ambassadören på självständighets dags fest. Nu börjar timmen, måste sluta eftersom han ibland ställer frågor och då måste man vara allert.

Söndag morgon

해지 Haechi, Seoul djuret

Jag måste säga att det har varit en ganska slö helg, brunchade igår lördag och så vandrade vi omkring i Gangnam. Fram emot kvällen besökte vi Seoul Lantern Festival, spektakulärt. En del av lyktorna var stora figurer föreställande Big Ben, Haechi mm.

Tyvärr hade jag inte med kameran så det blev inga bilder av lyktorna, kanske det blir att fara dit igen för att ni också skall få se vad koreanerna kan.

Jag har just avnjutit frukosten i mitt rum, blev tvungen att köpa hela köksuppsättningen för att åtminstone kunna tillreda något smått. Mitt hat för ovassa knivar växer för varje dag som går. Som ni förstår är det lite svårt att smuggla hem en kniv härifrån så jag bestämde mig för att inte lägga ner så mycket på en bra kniv, jag ångrar det redan.

Idag skall det planeras linför julhelgens resa. En flygbiljett till och ifrån någon av de större städerna i sydöstra Asien behövs. Det lutar mot Singapore eller Kuala Lumpur, som tur finns det ofantligt många flygbolag som flyger omkring i regionen för riktigt skapliga priser. Jag vill besöka Filippinerna fast inte Manila som jag har hört att är världens rövhål, inte mina ord.

Dock skall det väl gå att hitta någon fin liten strand med vit sand och små paraplyn i drinkarna.

En koreansk simhall

Jag har ännu en irriterande hosta, tror jag skall gå till apoteket och se om de har något man kan äta. Förra gången gav de mig några piller, trodde man skulle dricka all möjliga brygder då man hade hosta.

Hosta är så irriterande och då den inte vill gå om. Värmen i rummet går inte heller riktigt att reglera så som man vill. Det är full bastu eller så kryper det ner till 18 grader.

En orsak till att min förkylning blev hosta är för att jag prövade en koreansk simhall. Vad kan jag då säga. Ganska långt som vilken simhall som helst, dock med några små modifikationer. Först och främst kan man bara gå dit på vissa tider, då menar jag inte 9.00 - 18.00 utan 8.00 - 8.50, 12.30 -13.20 samt några liknande tider till. Det var bara så att man skulle vara där och hoppa i poolen klockan 8.00.

Så enkelt var det sen inte heller, för efter att jag simmat 50 meter fick jag stiga upp från poolen och delta i morgon gymnastiken; hana, tul, set...

Inget fel på att stretcha lite före, lite annorlunda bara. Efter att gymnastiken var klar förklarade simläraren att man inte får simma utan badmössa så han lånade en av sina mössor åt mig. Det var inte före efter att jag simmat mina 50 minuter som jag insåg att motivet på mössan var Louis Vuitton.

Nog för jag tycker att det skall vara lite färggrant men det måste nog ha varit en lustig syn. Sedan var det bara jag och tre andra som simmade längder, vilket var skönt. De andra hade vatten gymnastik i alla dess former. Inte på något sett pensionärs gruppen utan riktigt avancerade saker. De simmade fjärilssim och läraren tog tag i benen för att hjälpa till med sparken. Om någon har simmat fjärilssim så vet de att det är just sparken som "makes or breaks it".

Efter att man simmat klar kunde man gå i bastun och den lilla poolen som fanns i dusch rummet. Hela kalaset kostade 3400 won, alltså lite billigare än i Finland.

Idag skall jag gå till Starbucks och skriva ett Sigma-expressen inlägg. Jag har blivit en riktig beroende av Starbucks. Gå och fika gör man inte i Finland, här är det däremot vanligt och riktigt förmånligt.

Jimjilbang

Just nu ar jag pa jimjilbang och badar bastu sant ligger i polen.. Tankte bara beratta. Otroligt skont efter att ha lagat finsk mat hela dagen, njutit av fazers alla godsaker.

Nu tillbaka till bastun.

Nu gick det en vecka utan inlägg :P

Det är nog lite svagt, borde börja ta med min finska telefon för att kunna blogga var man än är. Vissa har VLAN på telefonen. Det här skrytande kanske inte biter så mycket på er som läser min blogg men då min koreanska telefon har utdragbar antenn så får det mig att känna mig bra.

Det är helt sjukt hur man kan bli beroende av en telefon, iPod, e-calendar eller dylikt. Jag har en sådan där gammaldags kalender som man måste skriva i, suck. Nog för att jag inte är så mycket av en prylbög men nog är det roligt med nya roliga leksaker. Var in till iPod butiken igår och deras mp3 spelar är jätte fina, jag kunde ha köpt hela butiken.

Annars landade inköpen igår på vackra 200 euro, köpte en ny väska och en plånbok samt en hel del julklappar. Tyvärr är det nog bara ni som är yngre (Adam, Maya, William och Elin) än mig som kommer att få julklappar skickade härifrån.

För er som inte vet vem Elin är så kan jag berätta att hon är en bedårande ung dam från Sibbo, Bettinas systerdotter.

Det finns så många rent utsagt häftiga butiker i Seoul att om ni bara visste. Som t.ex. Hello Kitty butiken..

Koreanskt bröllop

Soo Jin och Sung Jin

Av en händelse frågade jag min goda vän Soo Jin vad hon skulle göra på helgen. Hon svarade hastigt att hon skulle på två bröllop på lördag. Nyfiken som jag är måste jag fråga hur man hinner med två bröllop på en och samma dag. Hon svarade att det är vanligt och att man ibland kan vara inbjuden till ännu flera bröllop på en dag. Det låter lite som Finland, alla ville väl gifta sig 8.8.08 eller 9.9.09. Dock fick de som var inbjudna till flera bröllop på dessa dagar vackert välja vilka vänner de tyckte mera om. Det här kan onekligen leda till lite problem.

I Korea däremot tar man bara och går från det ena bröllopet till det nästa, har man tur hålls de i samma lokal med en timmes mellanrum. Kortfattat var det precis som ett finskt bröllop bara fem gånger snabbare och så inget dansande.

Nåja, brudgummen sjöng en ganska spontan sång för sin nya fru och så gjorde han lite armhävningar med henne på ryggen. Kanske inte det vanligaste i Finland men det händer säkert.

Varför var jag på detta bröllop då? Jo, då jag frågade hur ett bröllop går till i Korea ringde hon hastigt till sin vän och frågade om det är okej att jag kommer med. Så det var bara att damma av kostymen, kanske inte den bästa ordvalet, och bege sig.

Det var roligt vill jag lova och så var vi ute från bröllopet på under två timmar.

Nu skall jag ut och fira Tylers födelsedag, det blir säkert ölberg.

Beredskapen höjs

Ännu en gång har koreanska staten satt käppar i hjulet för oss. Först såg de till att vi inte fick ha vårt welcome party eftersom så många utlänningar, som redan vistats i Korea en månad, på samma ställe skulle innebära en överhängande risk. Sedan såg de till att vår field trip blev inställd, nu som grädden på moset är International Students´ Festival inhiberat. Kan väl låta som ett I-lands problem men det är irriterande då man arbetar för något samt ser fram emot det och så går det och blir inställt.

Så om du som läser det här är koreansk politiker i en ledande position, här kommer några förslag.

Vi kan börja med att lära oss att tvätta händerna efter toalett besöket, sedan kan vi medan vi ännu är inne på toaletten torka händerna efter de få gånger vi faktiskt tvättat dem. Sedan kanske inte alla borde dela på samma kimtsi skål, jag tror nästan att det kan spridas lite sjukdomar via pinnarna som man haft i munnen. Sedan kan vi lära oss att snyta sig när man är snuvig. Inte för att det hjälper för att förhindra spridning av influensa men det är bara så innerligt irriterande då halva klassen sitter och snörvlar.

Bort med snorungarna!

Rätt skall vara rätt

Because some of the people reading my blog are english speaking (Rob), I thought it would be no more than fair that I wright in english sometimes.

So, the guessing turned out to be a hit and almost everyone got it right to. For the people who thought it was Abraham Lincoln, this is him.

The first person to know who the wax doll portrayed was Reinhold, my uncle, a USB scent stick is on the way. For you who haven´t figured it out yet, click the picture and read the name in lower left corner.

I went to the hospital to get my cold checked. The doctor listened to my lungs and concluded that it was no piggy sickness. However I got a whole pharmacy of pills to eat for the next few days. The cough medicine is awesome, it just takes a few seconds for it to start working.

Next week I have to make a presentation in korean class, about my weekend. As if it isn´t hard enough just to sound out korean I have to do it in front of the entire class. I think it will go great though, I have a lot of korean friends to practise on. This will be my main work for this week.

Yes, we can!

Ni tjejer snackar om att föda barn, ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld.

Idag när jag vaknade hade inte min förkylning blivit mycket bättre. Jag släpade mig ner till respan för att kolla febern, som låg på 37,6. Något sådant här har inte hänt på flera år, kan det vara så att jag är förkyld? Efter 11 timmars sömn ville jag bara sova vidare så jag gjorde det fram tills Ina väckte mig för en stund sedan.

Nu känns det dock bättre, skall glida ner nu på eftermiddagen för att se om stegringen gått ner, om det går upp blir det väl att dra sig till sjukhuset imorgon. Så här efter en okulärbesiktning kan jag dock konstatera att det inte rör sig om någon skink relaterad sjukdom..

Annars har jag bara chillat framför datorn idag och kommit fram till vad för gissningstävling jag skall utlysa till nästa. Det handlar om bilden nedan, gissa vem det föreställer. Den som först skickar det rätta svaret åt mig per mail ncelvin(snabel-a)abo.fi eller som en kommentar vinner en jätte fin USB luktpinne.

Vem föreställer det här?

Nu skall jag se på några serier till och dricka mitt kaffe. Måste tyvärr läsa lite koreanska idag så att jag hänger med nästa vecka, så det får bli min kvällslektyr.

Brunch, den ädlaste av måltider

Observera receptet för deras hemlagade potatismos

I förra helgen begav vi oss till Ewha Womens University för brunch till ett litet ställe som hade grävts fram via internet. Det var helt jätte mysigt och maten var alldeles ljuvlig. Pannkakor, omelett med grönsaker, korv och bacon. Vilken idiot sa att frukosten är det viktigaste målet under dagen?

Nu har jag däremot gått och dragit på mig någon slags förkylning, Ina tror att det är Nasse hostan. Gris hoston, för mycket sam gyup sal, H1R2D2, kärt barn har många namn. Om jag inte mår bättre imorgon skall jag gå och kolla febern.

Eftersom jag träffat en del som haft denna otäcka, näst intill dödliga sjukdom tänkte jag berätta vad de tyckte om det. Det värsta är då man känner sig förkyld och får rådet att testa sig. Testet kostar över 150 € och det består av att man får en pinne upp stucken i näsan, helt underbart. Man får väl hoppas att det finska välfärdssystemet håller måttet i dessa nödens år. Själv bor jag 100 meter från universitets sjukhuset och har en heltäckande försäkring med 25 dollars självrisk. Ina har charmat nån läkare nere på stan så hon behöver inte ens betala de 25 dollarna.

Idag har vi varit till 63 building och besökt världens högst belägna konstmuseum. Mera om det imorgon, nu skall jag sänka en Dunkin Donuts donutt till före jag kryper ner i sängen.

20.09 local time, over and out.

Jag har sovit bort två föreläsningar idag

Jag vill bara meddela att det här inlägget är skrivet med 10 fingrars metoden. Jag har nu blivit utskrattad för sista gången, nu skall jag lära mig.

Idag har vi planerat hur vi skall representera Finland på ISF dagarna. En slags mässa där man får presentera sitt land. Jag har skrivit ihop en kort presentation om Finland, vad tycks?

"Finland is the country of a thousand lakes. It is the home of the Finns with Jean Sibelius, Kimi Räikkönen and Santa Clause among some of our most famous persons. In Finland one can admire a spectacular nature and on a clear night even the Nordic light. From the snow covered mountains in the north were the sun never sets in the summer to the rocky archipelago in the south. Finland is truly one of the most beautiful places in the world."

Förra årets presentation innehöll en förklaring om hur vi super och är the weird country in the north. Just den sidan man vill presentera på en sådan här dag.

Vi skall servera ärtsoppa, karelska piroger, Runebergs bakelser och salmiak. Hur mycket mera finskt kan det bli? På riktigt, om någon har några förslag eller åsikter så är det bara att meddela. Tänkte också ställa ut våra fina Nokia telefoner bredvid våra koreanska telefoner från förra seklet så att koreanerna får se vad vi går för i teknikväg.

Tror jag skall utlysa en ny tävling snart, något klurigt som ni får fundera på. Priset den här gången tror jag får bli en doft pinne som man pluggar in i USB uttaget. Vad tycks?

살살해요

Jag tänker inte berätta vad rubriken betyder men om du är väldigt nyfiken föreslår jag att du delar upp det i två delar 살살 och 해요. Sedan behövs det såklart lite fantasi för att förstå, kan säga att det är taget från lonely planets frasbok, sektionen om att möta nya människor och lära känna dem bättre...

Det otroliga har hänt mig, jag har fått kritik om att jag inte uppdaterar min blogg. Det här är väl helt befogat eftersom det gått ett antal veckor sedan jag uppdaterat den. Det får lov att bli en förbättring.

Tänkte berätta om en rolig sak som min brorson Adam 3,5 år gammal sade. Då han en dag satt på lunch med sin mor sa han att det nog var dags för Nicke och Ina att komma och hälsa på. Sara, hans mor försökte förklara att vi är lite för långt borta för att komma och hälsa på men den ursäkten godkände han inte eftersom vi är för viktiga, hans ord.

Här har varit tent vecka och jag tror att en korean läser mera än vad alla sigmaiter gör tillsammans. Det är något helt sjukt hur mycket vissa läser, de går på riktigt aldrig hem.

En tjej från min klass började läsa kl. 10 på kvällen och läste tills kl. 6 på morgonen då hon sökte sig till ett av sovrummen, ja det finns såna på universitetet. Sedan sov hon 50 minuter och läste sedan vidare tills tenten började kl. 9. Före det hade hon såklart två matematik tenter, därför började hon läsa så sent.

Man rycks lite med i det här läsandet, kanske jag går och blir riktigt smart under det här året..

The bones of the legs of a cow & the outer leaves

Vad tycks?

Om något så är det nog alla koreanska översättningar som är roligast. För någon dag sedan åt jag denna delikata soppa, hittade nog några små köttbitar i den men inga ben.

Just nu är det midterms på kommande så det gäller att läsa flitigt. Koreanerna är väldigt bra på det, vissa t.o.m sover i skolan för att inte förlora någon dyrbar lästid. Själv har jag fyra tentor och några artiklar som skall läsas. Dock är den ena tenten lätt och så är den ena koreanska, som under inga omständigheter är lätt men lite annorlunda.

Nu skall jag glida ner till Samsung huset och läsa.

DMZ

Tuffa killar det här

I lördags var vi med USO till DMZ, demilitarized zone. Vi började dagen kl. 5.45 am i CJ med att bege oss ner till tunnelbanan. Efter en 45 mins åktur i tunnelbanan var vi framme vid den amerikanska militärbasen i Seoul. Vi betalade 84.000 won, vilket jag tyckte var lite överpris, sen gav vi oss iväg. Två bussar fulla med turister från främst USA men också stora delar av Europa var representerat.

Vår guide pratade flytande konglish (koreanska engelska) så honom hade vi inte mycket hjälp av. Ibland kunde man urskilja några enstaka ord och var väldigt intressant. På bussen träffade jag ett äldre par som pratade svenska men var amerikaner. Det var roligt att få prata lite svenska så jag tog genast chansen och introducerade mig själv. De hälsade på sin son som arbetade för armén.

Först fick vi se en av de fyra tunnlar som nordkoreanerna grävt för att invadera Syd Korea. Den var kanske två meter bred och en och en halv meter hög, nordkoreanerna är tydligen väldigt små. Det var nog ganska häftigt och det är uppskattat att det finns 17 tunnlar varav fyra är funna. Här har vi nog ingen chans eftersom man inte ryms in i tunnlarna, jag gick hukad hela tiden.

Efter tunneln fick vi åka upp på ett berg och blicka in över DMZ ända in i Nord Korea. Med kikarna kunde man se in i staden med 300.000 invånare. De måste ha haft lunch när vi var där för jag såg inte en enda en.

Sedan fick vi åka till den bästa delen av resan, Joint Security Area. Alltså det stället man ser på alla bilder, det är här de flesta freds diskussionerna går av stapeln. Vi fick gå in i huset till höger om mig och inne där fick vi gå över gränsen till Nord Korea. Vakterna som tog oss omkring var amerikaner och därför fick man ingående information om platsen. Dock fick jag en känsla av att de soldater som jobbade här hade mera att göra med turisterna än med nordkoreanerna. Jag skulle alltså ha velat se lite mera action, fast då man tänker på att det skjuts här med några års mellanrum så kanske det var bra med en sådan här lugn tur. Nordkoreanska soldater skulle ha kunnat komma upp till oss för att inspektera oss men inget sådant hände.

Observera nordkoreanen till vänster om mitt öra

Efteråt skulle vi ha fått se The Bridge Of Now Return men den var under reparationer så vi fick bege oss tillbaka.

Bussarna tog oss tillbaka till Seoul på en och en halv timme. Alltså inte allt för långt borta från gränsen.

Det har varit en lite stressig vecka

En sån här bänk skall jag bygga på skären.

Förra helgen var vi på en utflyckt till Samcheok, en liten stad på 80.000 invånare. Det kändes som om staden skulle varit hälften så stor som Vasa. Själva stads upplägget är lite annorlunda, jag skall berätta mera senare. Vi besökte en av Asiens största grottor och en penispark.

Den här veckan har varit lite stressig med en del hemuppgifter. Dock beror det främst på att jag varit lite lat, att jag var ute med Jack Daniels i tisdags hjälpte inte heller. Nu har jag dock ryckt upp mig och just gjort klart min ena hem uppgift till nästa vecka. Har ännu kvar tre stycken. Tanken är att få ännu en till av dessa så gott som klart idag.

Imorgon lördag bär det av till DMZ för att vinka åt nord koreanerna. Jag har köpt nya flipflops, söndriga jeans och en T-skjorta med texten "God bless America" för ändamålet, vi får se hur det går. USO (USA´s militärbas i Seoul) ordnar resan dit och den lär skall vara den bästa. Jag har dock fått lite blodad tand för att resa till Pyongyang eller någon annan liknande resa. Det är väldigt dyrt men tänk nu bara att få se Nord Korea up close.

Just nu sitter jag på Starbucks och funderar på vem jag skall gå på lunch med. Jag återkommer senare.

Här var det fint att vandra.

Koreanska quiz

Efter att jag åkt på stryk första gången hade 9-åringen ingen chans i koreanskt schack. Reglerna förklarade han åt mig på koreanska före vi började.

Sitter i skolan och studerar flitigt som ni säkert förstår, eftersom bloggen blir uppdaterad. Jag har koreanska quiz imorgon torsdag. Ibland känns det lite övermäktigt men jag tror nog att det skall gå bra. Vi har en massa ord vi måste lära oss och eftersom de här ordena inte går att förknippa men något språk som man skulle kunna tänkas förstå så är det lite knepigt.

Det blir mest att memorera ord, sitta och läsa dem om och om igen. Teori delen är inte så svår, i alla fall hittills.

Nu i helgen är det Chuesok, Harvest Moon festival, jämförbart med vår thanksgiving. Vår thanksgiving som vi firar med kalkon som i alla amerikanska teve serier, blev lite fel där. Jag menar alla helgons dag. Fredag till söndag är ledigt och Seoul kommer att tömmas på människor. Alla koreaner åker hem till sina föräldrahem och umgås med familjen och släkten.

Vi skall dock åka till en stad som heter Samcheok, http://samcheok.go.kr/eng/. I Samcheok, som har 80000 invånare, finns en massa grottor, otroligt fin natur och en penis park. Vi får se vad det här är för något.

Annars håller jag för tillfället också på att se på en filmsnutt från aftonbaldets webbtv. Ibland hittar nog aftonbladet väldigt representativa svenskar. Blond i själen är en ganska bra beskrivning. http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article5856192.ab

Superbloggaren

Eftersom jag bloggar så otroligt aktivt (sju inlägg i månaden) tänkte jag nu passa på att skriva mitt andra inlägg för dagen.

Jag har skaffat 키보드스티커 (ki bo du su ti kå) till min dator. Keyboard sticker, alltså klisterlappar med de koreanska tecknen. På det viset kan jag lätt skriva på koreanska och på det viset kanske lära mig något mera.

Jag utmanar förövrigt alla som läser det här att lära sig de koreanska tecknen. Det är ingen övermänsklig uppgift och med hjälp av dem kommer man ganska långt. Som ett exempel kan jag säga caféerna, nästan allt är koreaniserat från engelskan, (esuspreso, kopilattu, osv.)

Idag har vi övat på dessa koreaniserade ord, vet någon förövrigt vad det heter när man "koreaniserar". Alltså, vi har suttit och fikat hela dagen, jätte skönt.. Just nu sitter jag på Starbucksen och bloggar.

Om någon kan hitta KBS på internet eller har några kanaler extra på digiboxen så föreslår jag att ni bänkar er framför skärmen nästa lördag för att se undertecknad frossa i Topokki.

Jo, kanske det är onödigt att jag berättar det här för er världsvana och bildade människor som läser min blogg men jag skall ändå påminna er. Som alla vet så finns det alltid minst ett Österbottniskt dialektal ord i varje språk. Som ett exempel har vi finskans peruna. Jag har nu hittat det ordet i koreanskan, mjöltschi. Det är en slags fisk som man äter som tillbehör på många restauranger.

Över och ut

En koreansk middag

Jag vispar ägg med pinnar.

Redan någon av de första dagarna frågade jag in Buddy om vi skulle få komma hem till hennes hem och se hur "riktiga" koreaner bor. Jag tänkte att det skulle vara intressant att se hur en koreansk familj bor.

Igår var vi då alltså inbjudna för "Thanksgiving" middag hos familjen Lee. Egentligen firas den koreanska Thanksgivingen nästa helg men den här familjen har valt att fira en helg i förväg. Vi fick ta del av matlagningen, det var egentligen inte så märkvärdigt, mest bara lite annorlunda kombinationer. Efter matlagningen hade de en slags ceremoni för deras avlidna föräldrar och deras vänner. Det såg lite ut som en offer ceremoni men det blev vi informerade om att det inte var. Det är ett slags sätt att visa respekt åt de äldre och berätta för dem att man har det bra osv. Det var alltså ingen vidskepelse med i sammanhanget.

Efter ceremonin åt vi och såg på någon slags koreansk drama på samma gång, väldigt opersonligt. Jag valde att inte ta några bilder från ceremonin och middagen för jag tänkte att det skulle vara kränkande. Lite som att ha en skock turister med sig för att ta bilder då vi lägger ner ljus på gravarna på alla helgons dag.

Nu skall jag rulla ner en våning till CJ´s gym. Man kan väl inte släppa ner massa till den koreanska standarden. Ni får själva räkna på vad den massan är i följande exempel. I hissen här om dagen stod det, 1000 kg eller 15 personer.

Ännu en dag i själen av Asien

Observera att man inte får ta med toalett stolen här.

Idag har jag bara en koreanska timme som inte börjar före kl. 2, alltså väldigt skönt. Jag har lyckats träffa in alla mina kurser på tisdagar och torsdagar, förutom de två koreanska timmarna som jag har på måndag respektive onsdag.


Det finns både sina fördelar och nackdelar med ett sånt här chema. Det är skönt att bara ha föreläsningar två dgara i veckan men sen är man också helt slut efter det.



På fredag blir det shopping hela dagen, jag skall försöka bjuda med 최수진 till ett koreanskt elektronik köpcenter. Soo studerar statistik som huvudämne och matematik som biämne, jag har alltså hittat likasinnade här. Jag behöver en miniräknare, min gamla sa upp kontraktet på vägen hit. Sedan vill jag ha högtalare till min dator eftersom jag börjar bli less på det hemska ljudet från datorns högtalare.

Nu skall jag iväg och läsa lite, jag har uppgifter som måst lämnas in i morgon.

Koreansk TV stjärna

I Seoul händer det något spännande varje dag men igår var lite utöver det vanliga. Jag hade planerat in en hike med några vänner men så frågade min Buddy om jag kunde hjälpa henne med en broadcasting grej. Det skulle filmas in en dokumentär om globaliseringen av Topokki.

Smart som jag är tog jag direkt reda på all fakta om inspälningen, allt förutom vem som stod bakom projektet och bestämde mig för att ställa upp på det här "studie projektet" eller vad det nu var. 11.50 träffades vi i Anam, Jag Barbara, Caitlyn och Seung mi. Därefter for vi iväg med en paketbil, mot vår första destination.

Jag var lite förvånad att skolans broadcasting gäng hade en bil och så fin utrustning och delade såklart med mig av den här upptäckten. Ni kan tänka er hur roligt de andra hade när de sa "du vet väl att det här är KBS, Koreas största broadcasting service, inte KuBS".

Nåja, roligare än så här kunde det väl inte bli. Väl framme vid det första Topokki stället beställde vi två sorters Topokki och en kimchi pannkaka. Vi blev filmade medan vi åt och drack, när vi gick fram till restaurangen och medan vi gick omkring på gatan. Topokki är förövrigt en sårts riskaka, en bit spagetti (0,5 cm till 1,5 cm i diameter) gjord av ris mjöl. Topokki finns i väldigt många olika former har jag nu lärt mig.

One down, three to go. Vi for vidare mot Hongdae och till en annan välkänd Topokki rafla, vi skulle alltså besöka Seouls fyra bästa Topokki restauranger. Efter det här lasset Topokki begav vi oss mot Gangnam, en bilfärd som tog nästan två timmar.

Väl framme fick vi presentera oss på koreanska och sedan avnjuta en till middag fylld av Topokki. Topokki, Topokki, Topokki, det började nästan komma ut genom örona. Vi åkte vidare mot vår sista restaurang. Den här restaurangen var den finaste och hade åtta olika Topokki att välja från. Här fick vi tre olika Topokkin som verkligen skilde sig från de tidigare ställena, både i smak och utseende. Efter maten fick vi efterrätt och började ana att dokumentären handlade om överviktiga västerlänningar, hur mycket mat kan man lura i dem.

Tolv timmar senare anlände vi mätta och belåtna tillbaka i Anam. Den här dagen kommer jag sent att glömma, så här roligt har jag inte haft på många år. Bilderna är på väg.

Ko Yon Games

Korea University´s sida

Det här är något av det häftigaste jag någonsin varit med om. Om någon tror att Sportis Red Army är tuffa på att hejja fram sitt lag, så är det bara att tänka om. Jag vet inte var jag skall börja, det är nästan lite overkligt. Det tystnade inte en gång under hela matchen, vi stod där i fem timmar och sjöng och dansade.

Det började med en öppningsceremoni som man som vanligt fick ut väldigt mycket av, dramaqueens är de i alla fall. Fast man inte förstod vad de sa så forstod man innebörden, och som de pratade till varandra. Spelena började med baseball som höll på i fyra timmar och efter en rafflande avslutning i nionde inningen tog KU hem segern. Läktaren kokade nästan över.

Det här var förståss bara första dagen av spelen och därför orkade inte alla riktigt ta sig dit. Efter fem timmars konstant dansande och en ljuvlig seger tog vi oss genom halva stan bort till ishockey matchen. Ishockey är inte den största sporten i det här landet men väldigt bra spelade de ändå. KU gjorde första målet och publiken blev som galna igen. Vi sjöng och dansade i ett. Inte en gång under matchen tystnade musiken. Spelarna hade säkert öronproppar, aldrig har jag sett en ishockey match där musiken inte stannar då tiden börjar gå. Efter KU´s första mål kopplade Yonsei greppet och tog hem matchen med 4-2.

Trots förlusten dansade publiken som galna hela tiden. Nu blir det frukost och sedan iväg på nästa dag av spelen. Idag blir det rugby och fotboll. Vi är på OS arenan och det kommer att vara så galet mycket folk där.

Efter spelen så bjuds alla studerande på gratis mat och dryck längs med Anam gatan nära universitet. Alltså, vi får så mycket mat och dryck som vi vill från de samma restauranger vi går till var och varannan dag. Helt otroligt, sitt inte uppe och vänta på mig.

Vi har varit med i koreansk TV

Vi blev intervjuade av koreansk TV

Det har gått ett par dagar sedan jag senast skrivit. Vi har det fullt upp nästan varje dag, vilket är väldigt roligt. Mitt rum är inte så väldigt stort och därför drar man sig från att komma tillbaka hit.

Tessan har varit på besök i Seoul och vi fick se en livs levande Tessan, hon verkar må bra. Hon har rest omkring i Korea i flera veckor och det var intressant att få höra hur annorlunda Korea är jämfört med Seoul. I Seoul är folket väldigt liberalt, det förekommer nästan ingen "rasism" mot utlänningar. Rasism är nog ett lite för starkt ord, det som vi kan uppfatta som kränkande är egentigen bara nyfikenhet från deras sida.

Här omdagen när vi skulle åka och möta Tessan hostade jag till på tunnelbanan och gissa om inte en kvinna bredvid mig genast satt handen för sin mun. En av min vänner här var inne på Dunkin Donuts för en kopp morgonkaffe och hostade upp morgonslämmet ur halsen och då var det också en kvinna som illa kvickt drog fram sitt munskydd ur väskan. Gris hoston börjar nog närma sig, fast det är nog inte alls så galet som man skulle kunna tro med tio miljoner människor i samma stad.

Angående min tävling i förra inlägget så var det Inas far, Thomas, som tog hem gissningstävlingen. Gissningarna ramlade in som bara den och Thomas väntar nu på en överraskning från Korea.

Den här helgen är det Ko Yon Games, en gigantisk sport happening mellan Korea University och Yonsei University. Fredagen och lördagen är fullbokade.

Jag har syndat

The human being has more than 1,5 million chins

Man börjar bli professionell

Man har väl hört om dubbelhaka och kanske t.o.m trippel haka men det här är kanske lite att ta i. En av mina professor sa det idag på föreläsningen, vi pratade om gener.

Jag har tre stycken statistik föreläsare och en koreanska föreläsare. Den första, professor Song talar alldeles förträfflig engelska. Bättre än de flesta jag känner som inte har engelska som modersmål. Sedan har vi professor Han. Han, alltså Han, talar också bra engelska. Han bryter dock aningen på koreanska, ungefär som Paavo bryter på finska.

Min koreanska professor kan nästan ingen engelska alls, fast det gör inte någon större skillnad eftersom vi för det mesta sitter och stönar i klassrummet. Koreanska är nämligen uppbyggt på ljud och de kan iband låta lite roligt i våra öron.

Sist men inte minst har vi min favorit, professor Cho. Han, alltså Cho, har hittat en gyllene mellanväg mellan koreanska och engelska så att varken jag eller koreanerna förstår vad han säger.

Ni kan försöka gissa vilken av dessa som myntade uttrycket om våra 1,5 miljoner hakor. Den som först gissar rätt skall få en rolig koreansk sak hemskickad på posten. Gissningar mottages per e-post till ncelvin(at)abo(punkt)fi.

Ikväll är det grupp träff igen och då blir det middag och soju ute på stan. Imorgon skall vi träffa Tessan som har hittat till Seoul, det skall bli riktigt roligt.

Ha de så bra och kom ihåg att gissa!!

Koreanska konstigheter, del 1

Marilyn Monroe

Tänkte att jag skulle dela med mig lite av de koreanska konstigheterna. Det här är såklart helt vanliga saker för koreanerna men kan verka lite knepiga i våra ögon.

Man äter som ala säkert vet alltid med pinnar, dock får man fuska med riset och använda sked. Om man har svårt att skära maten kan man såklart fråga efter en... ...sax. Pinnarna är inte som de kinesiska, fyrkantiga, utan platta. Jag rekomenderar starkt de som har tänkt komma hit att öva lite.

Aloe vera som finns i alla krämer som man smörjar in sig med, jo det dricker man här.

Det finns en slags Fanta som innehåller chunks, gelatin av nåt slag. Gissa om jag blev chockad då jag skulle dricka ur burken och inget kom ut. Man skall tydligen skaka det först, chunksena försvinner dock inte.

Kaffe säljs i burkar, liksom en burk med limsa. Burkarna hålls uppvärmda i ett litet skåp i butiken.

Hund äter de som alla säkert känner till, dock vet jag inte säkert hur det är med sköldpaddor, min Buddy hävdar att de inte gör det. Dessa såldes bredvid några stora fiskar och skålar med levande sniglar. Antingen var det en djurafär eller en mataffär. Vem vill ha de fiskarna i akvariet?

På tunnelbanan tittar alla på teve. Alla har alltså sin egna lilla teve med sig eller så är det inbyggt i telefonen, alla sitter alltså och följer med koreanska såpor.

Koreanerna äter samma slags mat till frukost, lunch och middag. Man skall nog inte förvänta sig att hitta bröd på många caféer. Ris och kött dygnet runt, vegetabiliskt är väldigt väldigt ovanligt.

Man lär sig ganska snabbt att tycka om dessa saker. Dock har jag inte kunnat njuta ev riktigt alla saker ännu. Min telefon från tidigt 90 tal klarar nog inte av att streama film.

Fortsättning följer...

한국말좀배우고싶어요 = Jag skulle vilja lara mig lite koreanska

Vissa har just skaffat tillfalligt kort till alla bibliotek pa universitetet och kan nu rora sig fritt omkring. Det finne ett par lite konstiga system har, man far allt tanka till ibland. Till den har data salen som jag nu sitter i mast man reservera en dator i forvag, via en annan dator utanfor data salen. LOL.

Idag borjar min forsta kurs och hur passligt ar det inte med just koreanska for dummies. Som ni ser sa beharskar jag redan tangentbordet flytande, det tog mig bara fem minuter att skriva rubriken.
Skamt asido, tecknena ar inte sa farligt svara. Jag skall plugga lite infor koreanska timmen, tror jag. Kan man lasa tecknena sa vet man i alla fall vad for slags kott man ater. Vi trodde nog att det var hund vi at har redan en dag men det visade sig vara gris. Dock lar hund skall vara helt jatte gott och ganska sa dyrt, min Buddy sa att hon endast ater hund en gang per ar. Vi far se hur det blir med den saken.

Nu skall jag vandra runt lite till och sedan skall jag ga pa lunch, klockan ar nu kvart fore talv och 2 borjar koreanskan.

Changdeokgung palatset

Donhwamun Gate från 1412

Igår lördag passade vi på att njuta av det fina vädret, det var inte för varmt och inte heller regn. Vi for iväg mot Changdeokgung palatset, ett UNESCO världsarv. Palatset är ett av fem palats i Seoul, det största och bäst bevarade. Vi fick en 90 minuters guidad tur för 1,80 €, prisvärt är det bästa ordet jag kommer på. Palatset är stort och den förbjudna trädgården bakom är ännu större, vilket betyder att de guidade turerna är begränsade. Vår tur var koncentrerad till palatset samt den delen som ännu var bebod fram till 1989, Japanerna störtade Joseon dynastin redan 1896.

På torsdagar får man dock gå omkring helt själv på området men då stiger också priset till 8,90 €, överkommligt med tanke på att det är en av Asiens finaste trädgårdar.

Efter rundvandringen köpte vi lite dricka och gick iväg mot ett berg som heter Inwangsan. På bergssluttningen finns en Shamanist by som man gick igenom på vägen upp. Berget var dock stängt högst uppe eftersom de renoverade en bit av muren som skulle ta oss ner så vi fick nöja oss med att gå halvvägs.

Seonbawi, zen stenar

På kvällen skulle vi se en koreansk film på bio men den var tyvärr slutsåld. Idag söndag skall vi träffa min Buddy och hon skall ta oss med på en Marilyn Monroe utställning och sedan någon stans och äta lite koreanska delikatesser.

Nyaste nytt från koreanska halvön

Seung Mi, Barbara, Sang Taek och Tyler

Vi blev indelade i grupper under introdagarna och efter det har vi varit på äventyr med grupperna. Min grupp "group five" är såklart bäst, Ina hamnade i grupp sex. Det är ju förståss inte lika roligt på engelska, nåväl.

Vi var ute med några från gruppen i onsdags på middag och sedan och drack öl. Middagen som var lite dyrare än vanligt landade på 8300 won och ölen på 5000 won. En euro är 1700 won så ni som kan räkna förstår att man inte går i konkurs när man är ute på kvällarna. Vi blev bjudna på koreanskt brännvin, Soju och koreanskt öl. Sojun var ganska stygg men den gick nog ner, ölen var helt okej. Bäst blev det förståss då man blandade ihop de två i en lek som heter Titanic. Man fyller ett glas med öl och sätter ner snapsglaset i ölen så att det flyter omkring. Sedan fyller man turvist på med Soju och den som får glaset att sjunka dricker upp alltihop. Sedan skulle man sjunga en koreansk sång medan förloraren dricker, sången gick inte helt hem hos mig.

Sedan var det bara att rangla hem upp längs med backen. Man skall nog inte vara allt för rund under fötterna för att klara av den.

Idag fredag skall vi lämna in våra kursanmälningsblanketter och Alien registration formulär, snart är jag följaktligen en registrerad utomjording. Fram emot kvällen blir det säkert middag och sedan iväg till en pub som heter Abbey Road där de har open mic kväll.

Min Buddy Seung Mi skall ta med oss på en Baseball match på söndag, det är tydligen jätte stort här i Korea.

Chonun Min Ho imnida

Mitt rum, städat och fint.

Nu har vi varit två dagar på orientation för att lära oss alla saker om skolan, hur man anmäler sig till kurser, hur man skaffar ett studiekort mm. Idag var det en liten utmaning eftersom vi skulle fylla i ett formulär och hälften skulle skrivas på koreanska, en av mina starkare sidor. Nåja, vi fick såklart hjälp av våra Buddys. Min Buddy heter Lee, Seung Mi och hon är vice ordförande för Buddy programmet, vilket är jätte populärt här. De måste nog ha vetat hur viktig jag är eftersom jag fick just henne. Skämt åsido, det hade blivit ett litet fel och jag hade ingen Buddy. De som jobbar för Buddy programmet har vanligtvis inga egna Buddys men hon ställde upp i sista minuten.

Efter två timmars ifyllande, totalt kanske 20 ord, hade jag lyckats lära mig några koreansa tecken, bjudit min buddy på finskt tuggummi (Xylitol är tydligen finskt) och lärt mig skriva mitt namn på koreanska.

Efter en händelserik förmiddag gick vi på lunch och sen på en glass. Efter det yrade jag runt en stund före jag hittade min buddy och sedan hjälpte hon mig få ett koreanskt telefon nummer. Tydligen går det inte att använda finska telefoner med deras operatörer fast de nog fungerar här.

På kvällen bjöd hon mig på middag och då förklarade hon att alla Buddys har både engelska och koreanska namn. Hennes engelska namn är Elia, det är så att vi utisar skall ha en chans att lära oss deras namn. Hon gav mig också mitt koreanska namn, "Min Ho", jag ser tydligen ut som en Min Ho. Det finns en koreansk skådespelare och modell som heter Lee Min Ho, det förklarar en hel del.

Tänkte adda en bild från CJ International House här under, det är från Lobbyn. Jätte fint hus.

Påslakan!

Nåja, nu börjar man komma igång. Internet har börjat fungera på rummet, man känner sig ganska handikappad utan det kan jag berätta. Nu har jag satt in en del bilder i dropboxmappen som jag delar med er. Om någon vill se bilderna men inte kan det ännu, kan den kontakta mig per e post så förklarar jag hur man skall gå till väga.

Igår, lördag, åkte vi med en linbana upp på Namsan berget och sedan vidare upp i N Seoul Tower som med den höjden blir Seouls högsta punkt. Man kunde se att Seoul faktist är en helt otroligt stor stad, det var stad så långt ögat kunde nå. Helsingfors lär ska vara 7068,98 km bort, kan det stämma? Fiji, Nya Zeeland och Australien är alla lite längre bort än Finland härifrån.

Igår hade vi som uppdrag att hitta påslakan till våra filtar som vi fått från CJ International House. Jag måst först förklara bakgrunden till det här. När vi först flyttade in fick vi köpa en filt och en dya samt ett lakan för 20000 W (11,80 €), det här var ju bra för det behövde vi. Eftersom vi är finnar med puukko i bakfickan och inte kan förstå att andra kulturer skiljer sig från vår egen, började vi fråga om vi också kunde köpa dynvar och påslakan. Det där med dynvar gick fram efter en liten stund och det visade sig att dynan vi hade fått hade ett dynvar på sig. Det liknade mera någon slags matta, alltså inte så värst skönt att vila huvudet på. Påslakan kunde de inte förstå.

Vår ISEP koordinator Jeff hade pratat om ett ställe som heter Home Plus Tesco var man kunde handla såna här saker och efter flera timmars sökande hittade vi en taxi chaufför som visste vad det var och kunde köra oss dit. Vi var så glada och sprang rakt till lakan avdelningen, vilken var enkel att hitta eftersom allt var skrivet på koreanska (vi gick igenom 6 våningar varav 3 var parkering). Man parkerar tydligen ovanför själva butiken här i Korea.

Väl framme vid lakan avdelningen gick vi igenom hyllorna och kunde ganska snabbt dra den slutsatsen att man inte använder påslakan i Korea. Vi hittade dock några par och köpte dem, så nu kan man sova som folk.

Under dagen var vi också ute på stan och gick runt i några butiker, vi hittade kvarterena där alla dyra butiker finns. Där åt vi någon kyckling rätt som jag inte kan komma ihåg namnet på men den var god och sax fick man till för att klippa kyckling bitarna.

// Nicke